enavfem.blogg.se

Jag är så jävla ledsen över allt som bara går fel! Jag vill tillbaka till jobbet.. vill tillbaka till vardagen.. Just nu känns det som om att livet har stannat upp! 

 

 Dum som jag var, så googlade jag nyss.. och upptäckte att risken finns att det kommer ta tre månader innan jag blir helt återställd.. Tre månader!?!? WTF?! Den infon jag tidigare fått var, att komplikationer sällan händer...       Men ALLT ska fanimig drabba MIG.. Just JAG ska det liksom sparkas lite extra på.. 

       

 Mina tårar har inte runnit på flera timmar nu..Wiii!! =)    ...dock har jag kvar min oro i kroppen, och jag tvivlar starkt på att detta blir en helt som går åt rätt håll..  Jag blir förvånad om jag kommer kunna jobba som planerat på måndag..  Jag blir förvånad om jag denna helg INTE kommer få spendera tid på akuten. 

 

   Och ja jag VET.. jag ska INTE ta ut nåt i förskott.. jag ska inte NU gråta över hur FEL allt kan gå denna helg.. Går allt fel, så tar jag det DÅ.. Jag VET det.. Vet Vet vet... Det är så jävla mkt man VET hela tiden! Men ÄNDÅ, så är den där jävla vetskapen inte till någon större nytta.. 

 

 Min känsla nu, är densamma som sjukhusnatten.. Då ville sköterskan ge mig sömntablett.. Jag var en jobbig ledsen patient som överdrev..     Sure..      Jag tog ingen sömntablett och en timme senare tjatar jag till mig en undersökning och snabb behandling sätts in. Allt jag då känner är, YES DÄR SER NI ATT JAG INTE ÖVERDRIVER. Hade jag istället tagit sömntabletten och sovit fem timmar..   Ja jag är ingen läkare.. men jag är rätt säker på att ytterliga komplikationer tillträtt.. 

 

 Det är en jävla CIRKUS det här.. Och jag vill inte vara med. Jag vill tillbaka till mina helgplaner, tillbaka till mitt LIV.