När det inte blir som man tänkt..
Kategori: Allmänt
Ibland orkar man bara inte. Ibland gråter man helt okontrollerat trots att man är omgiven av främlingar.
Eller MAN gör det inte.
JAG gör det.
Jag GJORDE det.
Jag låg där i fosterställning och skakade medan tårar och snor smetades in i mitt ansikte.
Ett simpelt ingrepp och sen skulle jag få åka hem. Det var planen. Planen som sprack. Istället blev det komplikationer och övernattning på sjukhus. I sjukhuskjorta och nål i handen. Förvandlad till sjuk. Och tårarna ville aldrig ta slut. Kateter efter kateter och kaskadspyor. Ensam och förvirrad- såhär skulle det ju inte bli!!
Hemma under tiden:
Ett barn skulle till tandläkaren. Ett annat till hudläkaren. Dessutom var det föräldramöte. Plus att jag skulle jobba.
För det var ju bara ett simpelt ingrepp. Livet skulle som inte stanna upp. Jag skulle ju få åka hem. Vara med på föräldramöte, följa till tandläkaren, följa till hudläkaren, jobba..
Men allt blir ju- som bekant- inte alltid som det är tänkt.
Och efter 27 långa jobbiga timmar, fick jag äntligen lämna sjukhuset. Trasig. Tom. Ledsen. Rädd. Lättad.
Jag är så stolt över mig själv, att jag numera lyssnar på min kropp. Behöver den vila, så ger jag den vila. Jag lyxade helt enkelt till det med en sjukskrivning. Även om min kropp rent fysiskt skulle klara av att jobba, så är mitt psyke så trasigt. Och hela min kropp är så svag. Jag gav mig själv 2 dagar i soffan. Unnade mig det. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Jag kikade förbi där idag.
Och började gråta.